Om fästingen

Fästingen är ett litet leddjur, släkt med kvalster och spindeldjur. Den trivs bäst på skuggiga och fuktiga platser – gärna lövskog med tät undervegetation. Fästingen lever under 2 – 3 år och utvecklas från någon tiondels millimeter som larv till 3 – 4 mm som vuxen.

Untitled-5

Behöver blod för att utvecklas

Fästingen genomgår tre olika stadier i sin utveckling. Från larv till nymf och därefter till vuxen fästing. I varje stadium behöver den suga blod för att utvecklas vidare. När fästingen är aktiv sitter den i vegetationen, kanske på ett grässtrå 10–20 cm från marken och väntar på att ett lämpligt djur ska passera. Värddjur är framför allt möss och sorkar men även stora däggdjur samt ibland också människor. Vår vanligaste fästing (Ixodes ricinus) saknar ögon. När den känner av rörelser i vegetationen, koldioxid eller dofter sveper den med frambenen och griper tag i pälsen på det passerande offret

 

Du känner knappt bettet

Många av dem som drabbas av fästingöverförda infektioner märkter inte ens att de blivit bitna av en fästing. Innan fästingen börjar suga blod låter den lite saliv rinna ner i bettsåret via sitt hullingförsedda sugrör. Saliven innehåller både bedövningsmedel, som gör bettet smärtfritt, och ett ämne som förhindrar att blodet koagulerar. När fästingen sugit klart, vilket kan ta upp till en vecka, släpper den taget och faller till marken för att där utvecklas till nästa stadium. Den befruktade vuxna honan som sugit blod sin tredje gång lägger upp till tvåtusen ägg innan hon till slut dör. Äggen kläcks några veckor senare och en ny generation fästingar föds.